Jag vill att mina barn växer upp i ett samhälle där friheten är lika självklar som att det finns mjölk i kylskåpet på morgonen – eller vatten i kranen. Jag vill att mina barn ska kunna röra sig fritt, utan att någon myndighet vakar över varje steg de tar.  Och jag vill att mina barn ska veta att jag gjorde allt som stod i min makt för att förhindra en sån utveckling.

De ska veta att jag kämpade för att de skulle ha tillgång till fri kultur och kunskap, till lättillgänglig information.  De ska veta att jag slogs för att de skulle kunna öppna sin e-postklient, medvetna om att varken jag eller polisen eller FRA snokat igenom deras privata korrespondens. De ska veta att jag vägrade acceptera att en privatpoliskår bestående av skivbolagsrepresentanter tilläts slå in dörren och beslagta deras datorer och andra personliga ägodelar.

Därför röstar jag pirat. Därför hissar jag piratflaggan den 7 juni.

Det var under tisdagseftermiddagen som jag nekades att placera Piratpartiets valsedlar i samma ställ som övriga partier. Ja, jag fick inte ens lägga ut valsedlarna i samma rum, utan hänvisades till en vestibul och ett litet bord som ställdes ut i ett hörn.
 
Dagen därpå, efter telefonkontakt med såväl den centrala Valmyndigheten som den lokala valnämnden, fick jag så slutligen placera ut valsedlarna i samma ställ som de övriga partierna.

Efter en hel del funderande beslutade jag mig idag att göra en polisanmälan, vilket har varit ett önskemål hos flera medpirater.

Det känns tråkigt att man ska behöva ta till såna åtgärder i ett demokratiskt samhälle, men det är viktigt att visa att vi under inga omständigheter accepterar att folk -oavsett om det är oavsiktligt eller ej – förhindrar den demokratiska processen.

Jag var under dagen i telefonkontakt med Rick Falkvinge och rapporterade vad som skett i ärendet, och jag vill hämed passa på att tacka honom för samtalet och förståelsen för att mitt beslut dröjde.

Nu går vi vidare. Vi har ett val att vinna.

Det är upp till dig, men jag tycker nog att du ska tänka dig för innan du väljer soffan.

Röstkortet är “borta”, säger du? Slå en signal till Valmyndigheten och beställ ett nytt. 020-825 825 är numret. Eller så gör du som killen i klippet nedan.

På Centralstationen i Stockholm kan man dessutom få ett nytt röstkort utskrivet på plats. Har man inte fullt lika bråttom, då kan man beställa ett via webben.

OK, du har hittat dit röstkort nu? Men “har inte tid” eller “orkar inte”? Eller menar du kanske att du inte vet hur du ska rösta?

Jag ska göra det väldigt enkelt för dig. Du ska rösta på sossarna eller “de nya” Moderaterna om du tycker att…

• … svenskarna har alldeles för mycket frihet och FRA-lagen räcker inte till för att hålla packet i schack.
• … skivbolagen tjänar alldeles för lite pengar och har alldeles för lite makt, att Ipred är bra men det kan bli ännu bättre!
• … det känns lite mysigt svenskt och tryggt att veta att våra myndigheter hela tiden har koll på oss; på varje steg vi tar, varje samtal som rings, varje mejl som skickas – kan vara jättebra om man ramlar och slår sig och behöver snabb hjälp!

Oj, glömde jag KD och SD och MP? Nejdå, men de är inte särskilt viktiga i sammanhanget, för de är alla – mer eller mindre – en form av enfrågepartier. Typ. KD handlar om familjevärderingar, SD om invandrare och MP handlar om miljöproblem. De går till val på en fråga och inget annat. Kan man säga.

Nåväl. Jag tror att ni förstår var jag vill komma. Nu letar du fram röstkortet och surfar in på Piratpartiets webb via denna länk för att få instruktioner om hur det går till att rösta. Där finns fler länkar för hur du röstar i förtid eller på valdagen.

Själv passade jag på att rösta medan jag ändå var inne i stan i andra ärenden. Det tog kanske två minuter, inte ens det. Bortsett ifrån att jag knäppte lite bilder här och var och inte kunde låta bli att prata strunt med röstmottagarna i lokalen, men om jag inte gjort det så hade det gått undan.

Trots att man placerat våra valsedlar utanför själva lokalen, där de stod alldeles allena i ett plastställ, så visade sig tanterna i lokalen vara riktigt trevliga. De skrattade så där glatt och artigt när jag förkunnade att jag valt att lägga min röst på “det diskriminerade” partiet. Med det åsyftade jag ett samtal mellan vallokalstanterna och ett par vanliga väljartanter, vars samtal jag strax innan – i sann FRA-anda – lyssnat på i smyg.

Väljartanterna undrade nämligen varför Piratpartiets sedlar stod i skymundan och fick då förklaringen att det var reglerna som sa det, och man hänvisade till “enprocentsregeln”, det vill säga att partiet i fråga ska ha grejat en procent av rösterna i de två senaste parlamentsvalen för att få Valmyndighetens stöd.

Nu hävdar ju Valmyndigheten att de mindre partierna ändå ska ha en likvärdig placering, men i röstande stund var jag tillräckligt osäker i frågan för att ta någon debatt med vallokalstanterna. Och dessutom charmade de mig genom att uttrycka sin beundran för Rick Falkvinge som de läst om i Aftonbladet. Bara en sån sak!

Åter till guiden: Du har ditt röstkort, du har legitimation. Nu saknas bara lite kött på benen. Information. Här nedan bjuder jag på ett antal länkar till läsvärda artiklar och inlägg, som förhoppningsvis leder till att du stoppar ner rätt valsedel i kuvertet när det är dags att rösta.

Det finns mycket bra läsning inför EU-valet och här listar jag enbart ett fåtal tips. Googla och du skall finna. 

Håll tillgodo!

 
Christian Engström: “Jag kan göra skillnad” (sydsvenskan.se)
Isobel Hadley-Kamptz: “Därför lade jag min röst på…” (expressen.se)
Lars Gustafsson: “Att Prygla Älvens Stigande Vatten” (blogg)
Oscar Swartz: “Glöm inte FRA-föraktet: Dags att leverera!” (blogg)
Andreas Henriksson: “Veckan då Piratpartiet blev vuxet” (blogg)
Henrik Alexandersson: “Piratpartiet och jag” (blogg)
Fritänk: “Revolutionen har börjat! På vilken sida står du?” (blogg)

Idag kan du rösta. Om du inte redan gjort det. Om du inte tycker om att trängas med folk föreslår jag att du tar dig till närmaste vallokal redan idag. Eller imorgon. Dock senast den 7 juni, så du har ännu lite betänketid.

Glöm inte röstkortet. Glöm inte legitimationen.

Och du – glöm inte att vi faktiskt varnade för FRA-lagen och Ipred, att det faktiskt skulle gå så långt i lilla trygga Sverige.

Hur långt tänker du låta det gå…?

Nåväl, medan gammelpartierna bråkar och gnabbas om vem som gjort vad och vem som sagt ditten och datten tycker jag att vi ska glädjas ikapp med Klara och Emma efter Rick Falkvinges fina inlägg tidigare idag.

Det blåser här, som sagt. Min sambo huttrar och muttrar och går in i stugvärmen. Jag sitter kvar här på altanen. Jag tycker nämligen om när det blåser.

Det är extra skönt när det är medvind.

Vår integritet.

Själv befinner jag mig långt från Stockholm, men kan ta del av Jonathan Rieder Lundkvists bilder från hans blogg.

Misstänker att de inte nöjer sig med att äga konsumenter och artister – nästa steg blir att införa enpartistat, kanske?

I Karlstad har man valt ett något annorlunda tema, nämligen – Piratmammor. Ni kan läsa mer om det i Malokis blogg.

Hålltiderna för demonstrationerna:

• Stockholm (Mynttorget) kl 11.00
• Örebro (Järntorget) kl 11.30
• Uppsala (Celsiustorget) kl 13.00
• Halmstad (Picassoparken) kl 14.00
• Karlstad (Stora Torget) kl 14.00 (Piratmammor)
• Göteborg (Götaplatsen) kl 14.00 (vi tågar till Gustav Adolfs torg där tal hålls)
• Malmö (Möllevångstorget) kl 14.00

Sol, vackert väder, vackra framtidstankar – packa picnickorgen och slut upp tillsammans med familj och vänner!

Första inlägget i denna blogg, “CockSwain”, plitas ner några timmar efter säsongsfinalen av TV4:s Kvällsöppet. Plats: Hemma vid köksbordet. Utrustning: Laptop. Hjälpmedel: Zoégas bryggkaffe.

Det här är en privat blogg och även om min avsikt är att fokusera på stundande EU-val – och inte minst nästa års riksdagsval – så kommer utrymme också att ges till mer vardagliga betraktelser och funderingar, där kaffe och sena nätter har en central roll. Det kommer ni snart att märka.

Debatten i Kvällsöppet inleddes med en relativt stillsam verbal pingpongmatch mellan statsminister Reinfeldt och oppositionens Mona Sahlin. Jobb, klimat, mer jobb, finanskris och ännu mer klimat avhandlades och jag tycker inte att det bjöds på några större överraskningar.

Den gamle muf:aren Reinfeldt har vuxit till sig och statsministerkostymen stramar klädsamt över hans trygga, faderliga hydda, och med sävliga gester lyssnar han tålmodigt på Sahlins lite lillasystergnabbiga, retfulla kommentarer. Om man nu ska utnämna någon vinnare i debatten så får priset gå till Reinfeldt; dock ej för sin politik utan mer för hans schysta sätt att närapå totalt ignorera Sahlinskans bjäbbande.

De “små partierna”, som de så populärt kallas när de påas i TV-rutan, representerades av Gudrun Schyman från Feministiskt Initiativ, Christian Engström från Piratpartiet och Sven-Olof Sällström från Sverigedemokraterna. Med “debatten” i SVT:s Agenda, som gick häromkvällen, i färskt minne hade jag inga större förhoppningar om att Christian Engström skulle få mycket sagt.

Gudrun Schyman är känd för att kunna hålla låda i diskussioner, vilket hon även denna kväll fick briljera med. Men jag tycker ändå att hon gav åtminstone PP lite mer utrymme. Dessutom fick Christian Engström och Piratpartiet betydligt mer respekt av Schyman, till skillnad från mötet i SVT:s Agenda, där hon något överlägset fnös åt “enfrågepartiet”. Visst, hon lyckades blixtsnabbt klämma in en kort kommentar om att hon minsann varit med och banat vägen för PP:s frågor, men i övrigt tycktes hon riktigt bekväm i Christians sällskap.

Kanske insåg Gudrun Schyman också det onödiga med att bränna energi på att bråka med PP – som hon trots allt håller med i mångt och mycket – när en representant för det hon kanske motsätter sig mest, nämligen de högerextrema strömningarna, fanns blott en Engström bort – i form av Sverigedemokraternas Sven-Olof Sällström.

Det är svårt att säga om den här debatten sa särskilt mycket som kan få svenskarna att resa på rumpan och ta sig till närmaste vallokal. Möjligen knep Christian Engström en del poäng; dels svarade han både bättre och säkrare än i Agenda, och dels framstod han, där han satt inklämd mellan en förbannad Schyman och en ganska intetsägande jämte, som det mest sansade alternativet.

Och det är precis vad han är – det mest sansade alternativet. För oss som uppskattar frihet, kultur och rätten att fritt kunna kommunicera utan inblandning från staten.

Tänk på det när ni röstar.