Jag vill att mina barn växer upp i ett samhälle där friheten är lika självklar som att det finns mjölk i kylskåpet på morgonen – eller vatten i kranen. Jag vill att mina barn ska kunna röra sig fritt, utan att någon myndighet vakar över varje steg de tar.  Och jag vill att mina barn ska veta att jag gjorde allt som stod i min makt för att förhindra en sån utveckling.

De ska veta att jag kämpade för att de skulle ha tillgång till fri kultur och kunskap, till lättillgänglig information.  De ska veta att jag slogs för att de skulle kunna öppna sin e-postklient, medvetna om att varken jag eller polisen eller FRA snokat igenom deras privata korrespondens. De ska veta att jag vägrade acceptera att en privatpoliskår bestående av skivbolagsrepresentanter tilläts slå in dörren och beslagta deras datorer och andra personliga ägodelar.

Därför röstar jag pirat. Därför hissar jag piratflaggan den 7 juni.

Två sossekvinnor i norr skriver ett debattinlägg i Piteå-tidningen och sällar sig till skaran av smutskastarmobben. Och visar med sitt inlägg att det varken läst eller förstått vad Piratpartiet står för.

Morgonblaskan här hemma bjöd även den på ett märkligt inlägg, som med all säkerhet författats av en lokal politiker. Eller är det bara jag som tycker att det är motsägelsefullt och osannolikt att en potentiell pirat skulle överge piratrösten för att istället ge den till sossarna för att de “kan tänka sig att värna om integriteten”??

I valtider bombas tidningarnas debatt- och insändarsidor av inlägg från politiker, maskerade som vanliga “gräsrötter”. Jag vet, för jag har själv en gång i tiden satt min kråka under en text som i själva verket skrivits av någon annan. Men den var inte lika genomskinlig som den här ovan.

Snart söndag. Snart valdag. Och jag måste instämma i Carola Hägg… f’låt – Ella Bohlins uppmaning till församl… f’låt igen – till medborgarna:

– Det är jätteviktigt att gå och rösta för tycker inte du någonting så tycker någon annan någonting åt dig. Och tyvärr har vi sett rapporter från Storbritannien om att främlingsfientliga och populistiska krafter börjar ta mark och det är vad som händer vid ett lågt valdeltagande. Därför hoppas jag att varenda svensk reser sig från sofflocket och gör sin demokratiska plikt på söndag. Det gör faktiskt skillnad vilka som sitter i parlamentet.

Jag håller för en gång skull med Ella, ord för ord. Och jag hoppas att ni alla gör allt för att Ella och hennes vänner får stanna hemma i Sverige. Ni gnälliga tjockis-mammor ute i landet glömmer väl inte bort att rösta?

Edit: var tvungen att stryka en del för det var liksom nästan lite under bältet, lite Aftonbladet över det hela. Förlåt. Det var dumt.

På återbloggande i eftermiddag.

Det såg riktigt bra ut – till en början. Som bilden visar finns där samtliga partier (utom Fi och PP) representerade, samt en bunt blanka sedlar, och ändå finns det gott om utrymme kvar. Fjorton lediga fack, om man ska vara precis.

Men så fort jag sneglade på bibliotekarien/röstmottagaren så kom det: “Ni får sätta upp era valsedlar där ute”, sa hon och pekade mot dörren. “Det är dom order vi har”, tillade hon.

Därute innebär i detta fall en slags entréhall, modell en mindre sådan, och eftersom jag ogillar diskriminering så bad jag att få veta lite mer om de förhållningsregler hon fått.

Luddigheter var vad som serverades, precis som rapporterats på andra håll i landet, och till slut bad jag om namn och nummer till den som har ansvaret i kommunen. Det var inga större problem att få det namnet, även om det inte överlämnades under jubel och hurranden.

Slutligen fick jag låna ett litet bord som hon placerade utanför själva röstlokalen, längst upp i ett hörn. Jag flyttade naturligtvis fram bordet en aning för bättre exponering, men jag kan ju knappast påstå att jag var nöjd med placeringen. Jag la i alla fall ut ett antal valsedlar och gick sen ut och ringde.

Turen var med mig den här gången och kommunjuristen som ansvarar för de här frågorna var på plats trots den sena timmen. Vi pratade en stund och jag ska inte trötta ut er med de ytterligare luddigheter jag fick ta del av, men kontentan är att vi ska höras av igen under tisdagen. Jag bad henne kontakta Valmyndigheten central och det skulle hon göra.

Annars skulle det räcka bra med att läsa igenom den infon som finns såväl på papper som digitalt:

VAR står det angivet att valsedlarna inte får placeras i vallokalerna och röstningslokalerna? VAR står det angivet att de små partierna ska exponeras annorlunda än gammelpartierna?

Det finns en regel som att partiet ska ha klarat 1% av rösterna i de två senaste valen för att få Valmyndighetens stöd, men det gäller distributionen och inte placeringen.

Eller…?

Det är upp till dig, men jag tycker nog att du ska tänka dig för innan du väljer soffan.

Röstkortet är “borta”, säger du? Slå en signal till Valmyndigheten och beställ ett nytt. 020-825 825 är numret. Eller så gör du som killen i klippet nedan.

På Centralstationen i Stockholm kan man dessutom få ett nytt röstkort utskrivet på plats. Har man inte fullt lika bråttom, då kan man beställa ett via webben.

OK, du har hittat dit röstkort nu? Men “har inte tid” eller “orkar inte”? Eller menar du kanske att du inte vet hur du ska rösta?

Jag ska göra det väldigt enkelt för dig. Du ska rösta på sossarna eller “de nya” Moderaterna om du tycker att…

• … svenskarna har alldeles för mycket frihet och FRA-lagen räcker inte till för att hålla packet i schack.
• … skivbolagen tjänar alldeles för lite pengar och har alldeles för lite makt, att Ipred är bra men det kan bli ännu bättre!
• … det känns lite mysigt svenskt och tryggt att veta att våra myndigheter hela tiden har koll på oss; på varje steg vi tar, varje samtal som rings, varje mejl som skickas – kan vara jättebra om man ramlar och slår sig och behöver snabb hjälp!

Oj, glömde jag KD och SD och MP? Nejdå, men de är inte särskilt viktiga i sammanhanget, för de är alla – mer eller mindre – en form av enfrågepartier. Typ. KD handlar om familjevärderingar, SD om invandrare och MP handlar om miljöproblem. De går till val på en fråga och inget annat. Kan man säga.

Nåväl. Jag tror att ni förstår var jag vill komma. Nu letar du fram röstkortet och surfar in på Piratpartiets webb via denna länk för att få instruktioner om hur det går till att rösta. Där finns fler länkar för hur du röstar i förtid eller på valdagen.

Själv passade jag på att rösta medan jag ändå var inne i stan i andra ärenden. Det tog kanske två minuter, inte ens det. Bortsett ifrån att jag knäppte lite bilder här och var och inte kunde låta bli att prata strunt med röstmottagarna i lokalen, men om jag inte gjort det så hade det gått undan.

Trots att man placerat våra valsedlar utanför själva lokalen, där de stod alldeles allena i ett plastställ, så visade sig tanterna i lokalen vara riktigt trevliga. De skrattade så där glatt och artigt när jag förkunnade att jag valt att lägga min röst på “det diskriminerade” partiet. Med det åsyftade jag ett samtal mellan vallokalstanterna och ett par vanliga väljartanter, vars samtal jag strax innan – i sann FRA-anda – lyssnat på i smyg.

Väljartanterna undrade nämligen varför Piratpartiets sedlar stod i skymundan och fick då förklaringen att det var reglerna som sa det, och man hänvisade till “enprocentsregeln”, det vill säga att partiet i fråga ska ha grejat en procent av rösterna i de två senaste parlamentsvalen för att få Valmyndighetens stöd.

Nu hävdar ju Valmyndigheten att de mindre partierna ändå ska ha en likvärdig placering, men i röstande stund var jag tillräckligt osäker i frågan för att ta någon debatt med vallokalstanterna. Och dessutom charmade de mig genom att uttrycka sin beundran för Rick Falkvinge som de läst om i Aftonbladet. Bara en sån sak!

Åter till guiden: Du har ditt röstkort, du har legitimation. Nu saknas bara lite kött på benen. Information. Här nedan bjuder jag på ett antal länkar till läsvärda artiklar och inlägg, som förhoppningsvis leder till att du stoppar ner rätt valsedel i kuvertet när det är dags att rösta.

Det finns mycket bra läsning inför EU-valet och här listar jag enbart ett fåtal tips. Googla och du skall finna. 

Håll tillgodo!

 
Christian Engström: “Jag kan göra skillnad” (sydsvenskan.se)
Isobel Hadley-Kamptz: “Därför lade jag min röst på…” (expressen.se)
Lars Gustafsson: “Att Prygla Älvens Stigande Vatten” (blogg)
Oscar Swartz: “Glöm inte FRA-föraktet: Dags att leverera!” (blogg)
Andreas Henriksson: “Veckan då Piratpartiet blev vuxet” (blogg)
Henrik Alexandersson: “Piratpartiet och jag” (blogg)
Fritänk: “Revolutionen har börjat! På vilken sida står du?” (blogg)

Idag kan du rösta. Om du inte redan gjort det. Om du inte tycker om att trängas med folk föreslår jag att du tar dig till närmaste vallokal redan idag. Eller imorgon. Dock senast den 7 juni, så du har ännu lite betänketid.

Glöm inte röstkortet. Glöm inte legitimationen.

Och du – glöm inte att vi faktiskt varnade för FRA-lagen och Ipred, att det faktiskt skulle gå så långt i lilla trygga Sverige.

Hur långt tänker du låta det gå…?

Själv vill jag slå ett slag för alla piratmammor ute i landet; ni som backar upp den yngre generationens tankar och åsikter, som ser potentialen i barnen och ungdomarna istället för att som regering och opposition – förlöjliga och förringa dem.

Jag tillhör inte de som pyntar hemsidor och bloggar med glitter och hjärtan och blommor och stämsång, men dagen till ära är jag beredd att göra ett litet undantag, åtminstone vad gäller blomster… och hjärtan. Dessutom i en passande färg.

STORT GRATTIS!

Nåväl, medan gammelpartierna bråkar och gnabbas om vem som gjort vad och vem som sagt ditten och datten tycker jag att vi ska glädjas ikapp med Klara och Emma efter Rick Falkvinges fina inlägg tidigare idag.

Det blåser här, som sagt. Min sambo huttrar och muttrar och går in i stugvärmen. Jag sitter kvar här på altanen. Jag tycker nämligen om när det blåser.

Det är extra skönt när det är medvind.