En kommentar från Mr Profit förtjänar helt klart lite extra uppmärksamhet. Får mig att tänka på det man brukar kalla proportionalitetsprincipen. I mitt gamla yrke som väktare och ordningsvakt innebar det att man inte fick bruka mer våld än nödvändigt; för att ta ett exempel så blir det fråga om övervåld om en buse spottar på mig och jag försvarar mig genom att dela honom på mitten med en motorsåg.

Men skulle kunna säga – milt uttryckt – att jag i ovanstående fall överreagerar en aning, det borde räcka med att avvisa fanskapet. Eller möjligen spotta tillbaka.

Proportioner, mina vänner.

Även i fildelningsfrågan kan vi fråga oss om man ser till proportionalitetsprincipen. Är detta “brott” så pass grovt att man slösar på redan usla resurser och därmed skiter i ex vis våldtäktsbrott? Eller grova brott över huvud taget? Skulle de här 15 snutarna inte kunna göra större nytta på annat håll?

Kanske är det jag som tänker konstigt, bara. Jag vet inte.

Så jag tänker att även en gammal postning kan tänkas fylla en funktion. Och så får det bli.

Minns ni "enfrågepartiet" Miljöpartiet? Det där lilla partiet som alla antingen skrattade åt eller rynkade på näsan åt? Som hade "språkrör" istället för partiledare. Knepiga typer. Och dessutom bara EN fråga på dagordningen: Miljö. Va? MILJÖ??!

Hahahahahahaha!

Oj, vad vi skrattade! Nästan alla skrattade eller rynkade på näsan, för vem fan var intresserad av miljön?? Det fanns ju annat att tänka på, som ekonomin, jobben – det vanliga. Och krig. Kalla som varma.

På den tiden fanns ännu Sovjetunionen och samma år som Miljöpartiet de Gröna knep en plats i riksdagen med strax över 5 procent, så härjade Sovjetstyrkorna fortfarande i Afghanistan, och samma union fick en ny president i Michail Gorbatjov.

Här hemma i Sverige började en affär som kom att kallas Ebbe Carlsson-affären att nystas upp, en smaskig gryta med ingredienser som självaste Jan Guillou (ni vet, den där gamlingen som skriver kioskromaner) knappt skulle kunna drömma ihop och knacka ner på skrivmaskinspapper.

Miljö? Ha! Det fanns annat att tänka på. Då. Men trots att så mycket annat skedde, så fick de sakta men säkert folk att lyssna; i kölvattnet av katastrofen i Tjernobyl tog sig de Gröna slutligen in i riksdagen och blev en röst att räkna med.

Trots att de bara var ett enfrågeparti.  Jo, man sa faktiskt så, de var ett litet enfrågeparti. Ett parti som folk röstade på i protest mot de etablerade partierna.

Oj, det finns mycket att säga om det här, om hur historien om Piratpartiet i många avseenden påminner en del om Miljöpartiet. Bortsett ifrån att Garthon hade HK på berget i Nacka, medan Falkvinge valde Sollentuna som bas.

Via ett tweet från en pirat fick jag ta del av den här underbara artikeln, signerad Lars Ilshammar och Kajsa Klein. Den handlar om just detta och lite till, och jag tillägnar den mina vänner och bekanta, de som en gång rynkade på näsan åt Miljöpartiet men idag lägger sin röst på desamma, till de som glömt att vi alla varit små i början. 

Läs den!  

Polisen bistår med 15 riktiga poliser, som ska vara den amerikanska skivbolagsmaffian behjälplig i jakten på fildelare.

Om man ska försöka se någonting positivt i det här, så skulle det möjligen vara det faktum att stackars Svensson nu får träffa riktiga poliser vid en husrannsakan, istället för Antipiratbyråns okunniga privata garde med Pirate Pontén i spetsen.

Bland allt det negativa märks: Reinfeldt och alliansen fortsätter spotta på de unga väljare som eventuellt gick på hans lögn om att inte förfölja en hel generation. Och: Pengarna som används för att betala den amerikanska skivbolagsmaffians polisassistans är det vi som får stå för.

Visst är det härligt, så säg?

Aftonbladet misslyckades med att slå ner piraterna inför EU-valet med hjälp av Jan Guillou (svensk kiosklitteraturs mästare) och privatpolisen Henrik Pontén.
Nu tar man till det riktigt tunga artilleriet och plockar in Alex “1000 apor” Schulman som politisk analytiker. Det gäller att ta i med hårdhandskarna och ge piraterna nådastöten långt innan riksdagsvalet 2010, tycks Aftonbladet resonera.

Jag har själv svårt att kommentera Alex Schulmans inlägg i den politiska debatten, så jag överlämnar den åt proffsen. Dessutom har jag oerhört svårt att tänka klart medan jag skrattar.

Och det gör jag.

Alex Schulman har nog aldrig varit roligare än så här.

The Pirate Party’s aims include free file-sharing, abolishing the patent system in Europe, reform of copyright law and outlawing digital rights management, which inhibits the ability to copy computer files.

Det skriver man i CNN:s onlineupplaga och kanske inte helt oväntat har de samma trångsinta uppfattning om vad Piratpartiet egentligen står för. Men, min åsikt är att (nästan) all reklam är bra reklam, så länge den inte är skitdålig.

Apropå skitdålig så har väl ingen missat Jan Guillous försök till avrättning av författarkollegan Lars Gustafsson, ett stycke text som mycket påpassligt serverades av lobbyns språkrör Aftonbladet alldeles lagom till valets slutspurt.

Den gamle föredettingen Guillou står dock inte oemotsagd och får svar på tal av såväl Anna Troberg som Gustafsson själv.

Det här får bli det "”första” inlägget efter min nyss genomförda bloggflytt. Det har varit några hektiska dagar för mig, även om jag inte på långa vägar hunnit slita och kämpa som mina medpirater runt om i landet.

Mitt eget valarbete under söndagen bjöd på både trevliga och otrevliga erfarenheter; allt från nyfikna och intresserade röstmottagare till fifflande och onda diton.

Bilder och annat kommer under kvällen.

Jag vill att mina barn växer upp i ett samhälle där friheten är lika självklar som att det finns mjölk i kylskåpet på morgonen – eller vatten i kranen. Jag vill att mina barn ska kunna röra sig fritt, utan att någon myndighet vakar över varje steg de tar.  Och jag vill att mina barn ska veta att jag gjorde allt som stod i min makt för att förhindra en sån utveckling.

De ska veta att jag kämpade för att de skulle ha tillgång till fri kultur och kunskap, till lättillgänglig information.  De ska veta att jag slogs för att de skulle kunna öppna sin e-postklient, medvetna om att varken jag eller polisen eller FRA snokat igenom deras privata korrespondens. De ska veta att jag vägrade acceptera att en privatpoliskår bestående av skivbolagsrepresentanter tilläts slå in dörren och beslagta deras datorer och andra personliga ägodelar.

Därför röstar jag pirat. Därför hissar jag piratflaggan den 7 juni.

Läs och inspireras av andra piratpartister…

Lars Gustafsson, författare
Staffan Heimersson, journalist
Linda Skugge, journalist/författare
Farmor Gun, nätmedborgare
Jonas Birgersson, fd bredbandsjesus
Henrik Alexandersson, debattör
Carl-Johan Rehbinder, allkonstnär
Oscar Swartz, IT-entreprenör, skribent, debattör
 
Ovanstående är bara ett fåtal av de mer namnkunniga medborgare som väljer att stödja Pirapartiet. Men – för att inte förringa andra – i detta val är vi alla lika viktiga, vi har alla samma värde.

Efter söndagens val är vi alla kändisar.

Om man får för sig att rösta på Hökis eller någon annan så ringer de upp och påminner imorgon, på valdagen. Ja, det är alltså frågan om ett automatiskt samtal med en förinspelad förbudsivrare, för dels har de förstås inte tid att sitta och ringa upp alla väljare…

… och dels vet de inte hur man har närkontakt med medborgarna.

Jag blir lite sugen på att kryssa i en påminnelse, det stränga alternativet, mest för att höra om tant Beatrice kommer att ha mage att anklaga mig för att vara knarklangare. Eller kanske rent av pedofil.

Ingenting förvånar mig längre.

Det var under tisdagseftermiddagen som jag nekades att placera Piratpartiets valsedlar i samma ställ som övriga partier. Ja, jag fick inte ens lägga ut valsedlarna i samma rum, utan hänvisades till en vestibul och ett litet bord som ställdes ut i ett hörn.
 
Dagen därpå, efter telefonkontakt med såväl den centrala Valmyndigheten som den lokala valnämnden, fick jag så slutligen placera ut valsedlarna i samma ställ som de övriga partierna.

Efter en hel del funderande beslutade jag mig idag att göra en polisanmälan, vilket har varit ett önskemål hos flera medpirater.

Det känns tråkigt att man ska behöva ta till såna åtgärder i ett demokratiskt samhälle, men det är viktigt att visa att vi under inga omständigheter accepterar att folk -oavsett om det är oavsiktligt eller ej – förhindrar den demokratiska processen.

Jag var under dagen i telefonkontakt med Rick Falkvinge och rapporterade vad som skett i ärendet, och jag vill hämed passa på att tacka honom för samtalet och förståelsen för att mitt beslut dröjde.

Nu går vi vidare. Vi har ett val att vinna.

Två sossekvinnor i norr skriver ett debattinlägg i Piteå-tidningen och sällar sig till skaran av smutskastarmobben. Och visar med sitt inlägg att det varken läst eller förstått vad Piratpartiet står för.

Morgonblaskan här hemma bjöd även den på ett märkligt inlägg, som med all säkerhet författats av en lokal politiker. Eller är det bara jag som tycker att det är motsägelsefullt och osannolikt att en potentiell pirat skulle överge piratrösten för att istället ge den till sossarna för att de “kan tänka sig att värna om integriteten”??

I valtider bombas tidningarnas debatt- och insändarsidor av inlägg från politiker, maskerade som vanliga “gräsrötter”. Jag vet, för jag har själv en gång i tiden satt min kråka under en text som i själva verket skrivits av någon annan. Men den var inte lika genomskinlig som den här ovan.

Snart söndag. Snart valdag. Och jag måste instämma i Carola Hägg… f’låt – Ella Bohlins uppmaning till församl… f’låt igen – till medborgarna:

– Det är jätteviktigt att gå och rösta för tycker inte du någonting så tycker någon annan någonting åt dig. Och tyvärr har vi sett rapporter från Storbritannien om att främlingsfientliga och populistiska krafter börjar ta mark och det är vad som händer vid ett lågt valdeltagande. Därför hoppas jag att varenda svensk reser sig från sofflocket och gör sin demokratiska plikt på söndag. Det gör faktiskt skillnad vilka som sitter i parlamentet.

Jag håller för en gång skull med Ella, ord för ord. Och jag hoppas att ni alla gör allt för att Ella och hennes vänner får stanna hemma i Sverige. Ni gnälliga tjockis-mammor ute i landet glömmer väl inte bort att rösta?

Edit: var tvungen att stryka en del för det var liksom nästan lite under bältet, lite Aftonbladet över det hela. Förlåt. Det var dumt.