CockSwain

Det här inlägget har legat bland utkasten ett tag nu och för en sekund tänkte jag radera det. Men varför det? Det händer så mycket. Hela tiden. Vi bombas av artiklar och braskande rubriker, notiser, tweets och bleeps och… Lika lätt som det är att missa info i flödet, lika svårt är det att hänga med och spotta ur sig postningar om aktualiteter.

Så jag tänker att även en gammal postning kan tänkas fylla en funktion. Och så får det bli.

Minns ni "enfrågepartiet" Miljöpartiet? Det där lilla partiet som alla antingen skrattade åt eller rynkade på näsan åt? Som hade "språkrör" istället för partiledare. Knepiga typer. Och dessutom bara EN fråga på dagordningen: Miljö. Va? MILJÖ??!

Hahahahahahaha!

Oj, vad vi skrattade! Nästan alla skrattade eller rynkade på näsan, för vem fan var intresserad av miljön?? Det fanns ju annat att tänka på, som ekonomin, jobben – det vanliga. Och krig. Kalla som varma.

På den tiden fanns ännu Sovjetunionen och samma år som Miljöpartiet de Gröna knep en plats i riksdagen med strax över 5 procent, så härjade Sovjetstyrkorna fortfarande i Afghanistan, och samma union fick en ny president i Michail Gorbatjov.

Här hemma i Sverige började en affär som kom att kallas Ebbe Carlsson-affären att nystas upp, en smaskig gryta med ingredienser som självaste Jan Guillou (ni vet, den där gamlingen som skriver kioskromaner) knappt skulle kunna drömma ihop och knacka ner på skrivmaskinspapper.

Miljö? Ha! Det fanns annat att tänka på. Då. Men trots att så mycket annat skedde, så fick de sakta men säkert folk att lyssna; i kölvattnet av katastrofen i Tjernobyl tog sig de Gröna slutligen in i riksdagen och blev en röst att räkna med.

Trots att de bara var ett enfrågeparti.  Jo, man sa faktiskt så, de var ett litet enfrågeparti. Ett parti som folk röstade på i protest mot de etablerade partierna.

Oj, det finns mycket att säga om det här, om hur historien om Piratpartiet i många avseenden påminner en del om Miljöpartiet. Bortsett ifrån att Garthon hade HK på berget i Nacka, medan Falkvinge valde Sollentuna som bas.

Via ett tweet från en pirat fick jag ta del av den här underbara artikeln, signerad Lars Ilshammar och Kajsa Klein. Den handlar om just detta och lite till, och jag tillägnar den mina vänner och bekanta, de som en gång rynkade på näsan åt Miljöpartiet men idag lägger sin röst på desamma, till de som glömt att vi alla varit små i början. 

Läs den!